Fortsätt till huvudinnehåll

Komplex fråga som engagerar

Idag, den 2 juli, är jag och mina söner intervjuade i Svenska Dagbladet om skärmvanor. Det blev ett helt uppslag där även forskare på området uttalar sig. Jag är stolt över att vi är med i artikeln. Stolt över att bloggtexten jag skrev om en fråga jag brinner för – att få barnen att minska sin skärmtid – och delade i det sociala forumet Heja livet, ledde till att just min familj blev intervjuad i en av Sveriges största morgontidningar.

Tidningens rubrik “Så får de barnen att välja studsmatta före skärm” tycker jag dock är lite missvisande. Den indikerar att vi är en familj som har hittat sätt att få barnen att välja studsmatta och andra aktiviteter framför skärm. När vi ju i själva verket kämpar med just detta! (Eller det är “vi föräldrar” som kämpar, mina söner tycker inte själva att de använder skärm för mycket.)

I SvD:s artikel får både Hjalmar och Alfred berätta om hur de tänker kring sitt datorspelande. Det tycker jag blev det bästa: att reportern låter barnens egna citat ta plats och tala för sig själva. Jag gillar särskilt Hjalmars beskrivning av sitt eget drömscenario, som är slutklämmen på hela artikeln: “Att ingen tjatade och att alla i vår familj var gamers, för då skulle man kunna köra banor tillsammans”.

Att nå ut till SvD:s läsare med mina reflektioner kring skärmtid var en oväntad bonus efter min bloggtext. Men det riktigt häftiga var all respons som jag fick på inlägget jag gjorde i den stora Facebookgruppen Heja livet, som samlar kvinnor i alla åldrar. Sammanlagt blev det över 130 kommentarer! 

Så det är tydligt att ämnet barns skärmvanor engagerar. Jag har läst varenda diskussionstråd som uppstod och tagit till mig många klokheter. Både sådant som gäller mitt eget förhållningssätt till mina söners datorspelande, där jag ska försöka engagera mig mer och vara en “stolt gamingmorsa”, och konkreta förslag på vad barnen kan göra istället för att använda skärmen. 

Men så här i efterhand är det inte de enskilda tipsen som gjort störst intryck på mig. Utan det är just det stora engagemanget, diskussionerna som denna komplexa fråga genast väckte. För det finns inga enkla rätt och fel när det gäller skärmtid. Och bara att kunna konstatera det och våga prata med varandra om det är viktigt. Så fortsätt håll diskussionen levande!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lyft blicken och se världen runt dig!

Jag har slutat heja på gymnasieungdomarna vid min busshållplats. De svarar ändå aldrig. Den här novembermorgonen står en kille och väntar med blicken klistrad i mobilen, tittar inte upp en enda gång när jag kommer. Tjejen som kommer gående längs landsvägen stirrar också ner i sin mobil, så uppslukad att hon inte märker hur nära hon är de förbipasserande bilarna. Säkert har hon AirPods i öronen också, så både döv och blind för sin omvärld. Tack och lov når hon fram till hållplatsen helskinnad. Ytterligare en tjej ansluter, även hon med mobilen i handen. Jag ser inte om ungdomarna hälsar på varandra för jag scrollar själv på min mobil. Och istället för att ta in den fysiska världen i detta nu – de väntande människorna alldeles bredvid mig, trädens höstprakt, gässen jag anar flyger högt ovanför mitt huvud – så tar jag in den digitala världen sedd genom andras ögon, filtrerad, AI-förstärkt och upplagd på sociala medier.  Varför gör jag så? Det sker reflexmässigt, som om det vore helt o...

Låt oss ge skärmarna konkurrens – de måste inte vara barnens första val!

Det är under en digital föreläsning på temat hälsa som insikten slår mig. Professorn i medicinsk teknik, någonstans i övre medelåldern, visar två bilder på familjevardagen förr och nu.  “När jag var liten fick mina föräldrar ropa in mig utifrån när det var dags att äta mat", säger han och pekar på bilden med mamman som sticker ut huvudet genom ytterdörren med sin “Kom och ät”-pratbubbla. “Men idag ropar föräldrarna istället inåt hemmet där barnen sitter framför en skärm”, fortsätter han och pekar på bilden med “Kom och ät”-bubblan vid dörren till barnets rum.  Professorn säger det så självklart och helt utan värdering. Det är helt enkelt så här världen ser ut år 2023 (åtminstone för väldigt många barnfamiljer i väst).  Såklart är detta inget nytt för mig, mamma till en sjuåring och en nioåring. Men plötsligt är det som att jag äntligen fattar . Det är ett faktum att skärmarna är en stor del av våra barns liv, vare sig vi vill det eller inte. Jag kan inte ändra på det fak...

Att hitta sina SMOJ:s

Igår fick jag lära mig ett nytt begrepp av en kollega: SMOJ. Det står för Small Moment Of Joy.  Hon berättade om detta fenomen när jag för första gången följde med till den lokala kaffebaren där vi unnade oss varsin finkaffe att ta med till kontoret. En dubbel cappuccino med ett perfekt format hjärta i den skummade havremjölken. Precis som hon utlovat, kunde jag konstatera att denna kaffe var ungefär tusen gånger godare än automatkaffet på jobbet.  “Det här är en SMOJ för mig, man ska se till att ha åtminstone några såna per dag, det mår man bra av,” sa min kollega.  Och hon har ju så rätt! Idag har jag identifierat mina egna SMOJ:s under en helt vanlig dag, till exempel: Att släppa in min katt, efter hans nattliga bravader, karda honom och ge honom mat. Att betrakta mina sovande söner, deras fridfulla ansikten, precis innan de vaknar. Att bläddra i morgontidningen i pappersform med dagens första kaffekopp och en rostad macka med ost och apelsinmarmelad. Att gå en lunchpr...