Igår fick jag lära mig ett nytt begrepp av en kollega: SMOJ. Det står för Small Moment Of Joy. Hon berättade om detta fenomen när jag för första gången följde med till den lokala kaffebaren där vi unnade oss varsin finkaffe att ta med till kontoret. En dubbel cappuccino med ett perfekt format hjärta i den skummade havremjölken.
Precis som hon utlovat, kunde jag konstatera att denna kaffe var ungefär tusen gånger godare än automatkaffet på jobbet.
“Det här är en SMOJ för mig, man ska se till att ha åtminstone några såna per dag, det mår man bra av,” sa min kollega.
Och hon har ju så rätt! Idag har jag identifierat mina egna SMOJ:s under en helt vanlig dag, till exempel:
Att släppa in min katt, efter hans nattliga bravader, karda honom och ge honom mat.
Att betrakta mina sovande söner, deras fridfulla ansikten, precis innan de vaknar.
Att bläddra i morgontidningen i pappersform med dagens första kaffekopp och en rostad macka med ost och apelsinmarmelad.
Att gå en lunchpromenad i den självlysande majgrönskan med min man.
Att ge ett ärligt beröm till en kollega och se hur mycket det uppskattades.
Att radion spelar en av mina favoritlåtar från Friskispasset jag brukar gå på.
Att min ena son ber mig läsa högt för honom ur kapitelboken vi börjat på.
Att min andra son självmant berättar om en rolig episod från sin skoldag.
Att prata länge med mamma i telefon.
Att sätta mig i kvällssolen och läsa ut en sjukt spännande deckare.
Alla dessa mina identifierade små njutningar får mig att inse hur mycket jag har att vara tacksam över i vardagen. Och att det är precis så som jag läste i ett klokt Instagraminlägg: Glädje är oftast i ögonblick. Ofta är den inte förväntad heller, utan den dyker bara upp hux flux och då gäller det att ta vara på den.
För att citera min kökshandduk, signerad Ernst Kirchsteiger: Det är de små ljuspunkterna i vardagen som gör den stora skillnaden. Allas våra SMOJ:s.
Kommentarer
Skicka en kommentar