Fortsätt till huvudinnehåll

Sällskap, glädje och må-bra-känsla – då blir träningen av

Skrev en krönika om att jag äntligen börjat träna och fick den publicerad på Friskis & Svettis egen webbplats! De delade även min text i ett inlägg på sin Facebooksida och skrev så fint i inlägget:

Det kom ett mail från en medlem och vi kände wow....precis såhär vill vi, hoppas vi ,har vi som mål att alla våra medlemmar ska känna hos oss.
Tack Lisa för fina ord som gör oss så stolta och glada.
Och tack till alla er grymma, inspirerande, fantastiska medlemmar runtom i vår stora förening som väljer att träna med oss! Ni är ovärderliga.
Tillsammans är vi Friskis

https://www.friskissvettis.se/lund/nyheter/medlemskronika



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lyft blicken och se världen runt dig!

Jag har slutat heja på gymnasieungdomarna vid min busshållplats. De svarar ändå aldrig. Den här novembermorgonen står en kille och väntar med blicken klistrad i mobilen, tittar inte upp en enda gång när jag kommer. Tjejen som kommer gående längs landsvägen stirrar också ner i sin mobil, så uppslukad att hon inte märker hur nära hon är de förbipasserande bilarna. Säkert har hon AirPods i öronen också, så både döv och blind för sin omvärld. Tack och lov når hon fram till hållplatsen helskinnad. Ytterligare en tjej ansluter, även hon med mobilen i handen. Jag ser inte om ungdomarna hälsar på varandra för jag scrollar själv på min mobil. Och istället för att ta in den fysiska världen i detta nu – de väntande människorna alldeles bredvid mig, trädens höstprakt, gässen jag anar flyger högt ovanför mitt huvud – så tar jag in den digitala världen sedd genom andras ögon, filtrerad, AI-förstärkt och upplagd på sociala medier.  Varför gör jag så? Det sker reflexmässigt, som om det vore helt o...

Låt oss ge skärmarna konkurrens – de måste inte vara barnens första val!

Det är under en digital föreläsning på temat hälsa som insikten slår mig. Professorn i medicinsk teknik, någonstans i övre medelåldern, visar två bilder på familjevardagen förr och nu.  “När jag var liten fick mina föräldrar ropa in mig utifrån när det var dags att äta mat", säger han och pekar på bilden med mamman som sticker ut huvudet genom ytterdörren med sin “Kom och ät”-pratbubbla. “Men idag ropar föräldrarna istället inåt hemmet där barnen sitter framför en skärm”, fortsätter han och pekar på bilden med “Kom och ät”-bubblan vid dörren till barnets rum.  Professorn säger det så självklart och helt utan värdering. Det är helt enkelt så här världen ser ut år 2023 (åtminstone för väldigt många barnfamiljer i väst).  Såklart är detta inget nytt för mig, mamma till en sjuåring och en nioåring. Men plötsligt är det som att jag äntligen fattar . Det är ett faktum att skärmarna är en stor del av våra barns liv, vare sig vi vill det eller inte. Jag kan inte ändra på det fak...

Att hitta sina SMOJ:s

Igår fick jag lära mig ett nytt begrepp av en kollega: SMOJ. Det står för Small Moment Of Joy.  Hon berättade om detta fenomen när jag för första gången följde med till den lokala kaffebaren där vi unnade oss varsin finkaffe att ta med till kontoret. En dubbel cappuccino med ett perfekt format hjärta i den skummade havremjölken. Precis som hon utlovat, kunde jag konstatera att denna kaffe var ungefär tusen gånger godare än automatkaffet på jobbet.  “Det här är en SMOJ för mig, man ska se till att ha åtminstone några såna per dag, det mår man bra av,” sa min kollega.  Och hon har ju så rätt! Idag har jag identifierat mina egna SMOJ:s under en helt vanlig dag, till exempel: Att släppa in min katt, efter hans nattliga bravader, karda honom och ge honom mat. Att betrakta mina sovande söner, deras fridfulla ansikten, precis innan de vaknar. Att bläddra i morgontidningen i pappersform med dagens första kaffekopp och en rostad macka med ost och apelsinmarmelad. Att gå en lunchpr...